torsdag 16 april 2009

Sagan om bommarna

Detta är en händelse som inträffade ganska nyligen.

Långfredag, 10/4 2009

Jag är ledig och bestämmer mig för att skåda fågel. Vädret är underbart, fåglarna frodas, det är varmt och skönt. Jag styr min kosa mot Skalle, Fristad för att avnjuta denna härliga vårdag.

Efter att ha skådat fåglar i x antal timmar är det så dags att tänka på refrängen och bege sig hemåt. Klockan är runt elva på förmiddagen och jag tänker att jag kanske skulle hinna med ett besök på en annan fågellokal, Ön, innan jag åker hem.

Jag sätter mig i bilen som är parkerad vid Skalle Beach, startar bilen och drar iväg. Efter endast ca 400 meters körning kommer jag upp till en järnvägsöverfart och bommarna är fällda. Jag ägnar inte någon större tanke åt detta mer än att jag, miljömedveten som man är, slår av motorn på min nya fina 180hk dieselbil med sex platser och som jag sitter själv i...

Jag börjar bläddra lite bland mina fågelanteckningar, fem minuter passerar obehindrat förbi och jag börjar snegla mot bommarna och de illa rödblinkande signalerna. Jag ägnar fortfarande ingen större tanke åt detta, kanske, tänker jag, att ibland kan det ta lite längre tid och ibland kommer det inte ens något tåg.

Tiden fortsätter sitt oskyldiga tickande framåt, det har nu gått ca 10-15 minuter och bommarna är fortfarande nere. Nu börjar jag fundera ordentligt på vad det är som händer egentligen. Jag går ut ur bilen, på andra sidan överfarten kommer ett par som är ute och går och som också ställer sig och väntar.

Jag går fram till den ena bommen och mannen i paret frågar mig hur länge jag stått och väntat, ca 15 minuter svarar jag. Mannen berättar att det står ett telefonnummer på bommen på hans sida, ett nummer som man kan ringa i fall något fel skulle inträffa med bommarna.

"Kanon" tänker jag, jag får numret av mannen och ringer, det kopplar och... "Numret är ej i bruk" kommer det upp på displayen?! Som ett dåligt aprilskämt så fungerar det alltså inte att ringa det nummer man ska ringa vid just en sådan här situation, fullkomligt lysande!

Paret står och väntar ett tag innan de bestämmer att våga sig över, vi kallpratar lite och dem önskar mig lycka till innan dem traskar vidare.

Tiden fortsätter att gå och irritationen börjar nu smyga sig över mig. Efter en liten stund i att vara den enda bilburna person som står och väntar kommer det till slut upp en annan bil bakom min. I bilen färdas ett äldre par. Jag stegar fram mot deras bil och gubben i paret kommer ut ur bilen. Gubben frågar även han hur länge jag stått och väntat, jag berättar att det nu säkert gått ca en halv timma.

Efter att ha tjatat en liten stund med denna äldre herre ringer jag några samtal, bland annat ett samtal till min smått hysteriska mor som fick för sig att jag satt fast mellan bommarna. När jag väl lungat ner henne avslutar jag snabbt samtalet för att komma vidare i mitt sök efter hjälp.
Jag ringer även min sambo, för att be henne söka reda på numret till banverket. När jag till slut fått numret och ringer får jag i luren reda på, både på svenska och engelska, att banverket har stängt över påskhelgen, helt underbart alltså!

Det återstår nu inga andra alternativ, vilket även gubben påpekat ett antal gånger tidigare, än att ringa 112 och mina vännerna polisen.

När jag väl tagit mod till mig och är på väg att slå numret och ringa säger gubben:

-Du, eh, vänta lite! Du har väl inte druckit något eller sånt om polisen kommer hit och så?!

Jag tittar frågande på gubben:

-Skojar du med mig nu eller?! frågar jag riktigt irriterat.
-Nej, nej, nej det här är allvar! säger gubben.
-Du, säger jag, jag har för faan stått och tittat på fåglar i fem timmar, jag är fågelskådare och jag har inte druckit!
-Ok, ok ja man vet aldrig med nya människor man möter, säger gubben.

-Och hur är det med dig då, du har inget knark i bagageluckan eller något sånt? frågar jag gubben tillbaka och skrattar lite. Gubben sträcker upp händerna i luften:
-Nej, nej, nej! säger gubben.

Efter att ha sett ett antal lyckliga familjer och hundägare samt ett passagerartåg passera i det fina vädret har det under tiden stannat ännu en bil bakom min och gubbens. Denna bil innehåller även den ett äldre par. Det visar sig dock att denna nya gubbe redan är i färd med att ringa efter hjälp, dvs till polisen. Sagt och gjort så får vi reda på från polisen att dem redan är medvetna om problemet samt har kontaktat banverket.

När vi stått där och väntat i ungefär totalt en timma reser sig så bommarna. Jag hoppar in i bilen, trycker gasen i botten och åker raka vägen hem.

Det VAR en underbar dag!

2 kommentarer: